Hem › Podd › Algen som växer i sodasjöar
Algen som växer i sodasjöar
Avsnittet är på franska. Hela texten finns nedan på svenska.

Avsnittets text
Föreställ dig en sjö vars vatten man inte kan dricka. Det är så laddat med sodasalt att det svider på huden. Inga fiskar, nästan inga växter. Och ändå, på ytan, ett skum i djupt grönt, nästan blått. Kvinnor går ut i vattnet med krukor och korgar. De kommer för att skörda.
Ouaddierna i Kanem
Du är i Tchad, öster om Tchadsjön, i regionen Kanem. Där, mellan dynerna, gömmer sig små vattenytor som kallas ouaddier. Vattnet är mättat med natron, ett naturligt salt som man har utvunnit i regionen i århundraden. En fientlig miljö för nästan allt levande. Utom för henne: en pytteliten spiralformad organism som biologerna räknar till cyanobakterierna och som alla kallar en alg. Spirulina.
Under regntiden, från juni till september, förökar den sig kraftigt. Och det är kanembukvinnorna som i generationer har tagit hand om skörden. De väntar på att vinden ska driva det gröna skummet mot stranden. De öser upp det, häller det genom ett tyg eller en tät korg och får en tjock massa, i en grön nästan svart nyans.

Sedan kommer det mest förvånande handgreppet. Den här massan stryker de ut i solen, på den varma sanden, i ett tunt lager. Några minuter räcker för att den ska börja stelna. Man skär den i små rutor och avslutar torkningen på mattor, i byn. Resultatet har ett namn: dihé. Gröna kakor, som säljs på marknaderna och smulas ner i såserna.
1940, sedan 1964
Länge vet resten av världen ingenting. År 1940 påpekar en fransk botaniker, Dangeard, att man på en marknad i Kanem säljer märkliga plattor av torkad alg. Nästan ingen fäster någon vikt vid det. Först 1964 reser en belgisk botaniker, Jean Léonard, genom regionen med en expedition och ser kvinnorna arbeta, deras nät, deras kakor. Den här gången upptäcker Europa, förbluffat, det som kanembukvinnorna alltid hade vetat.
Och spirulinan ger sig ut på en annan resa. Den behöver bara tre saker: alkaliskt vatten, värme och ljus. Man upptäcker att man kan återskapa dess sjö, i miniatyr, i bassänger.
Bassänger i södra Frankrike
I Frankrike börjar äventyret i söder. År 1997, i Hérault, startar en första hantverksmässig gård. Fler följer, framför allt i Var, ofta under gamla omställda blomsterväxthus. År 2005 öppnar en utbildning till spirulinaodlare i Hyères. År 2009 grundar ett trettiotal producenter sitt förbund. I dag finns spirulinagårdar lite varstans i Frankrike.

Handgreppet har däremot inte förändrats så mycket. Spirulinaodlaren rör om i sina bassänger, håller koll på vattnets färg och skördar genom att sila genom en fin duk. Han pressar pastan och låter den sedan torka, ofta som små strån, likt gröna spagetti. Mellan kanembukvinnan som lutar sig över sin ouaddi och bonden i söder som lutar sig över sin bassäng ligger tusentals kilometer. Och samma duk som silar samma gröna vatten.
Från en sodapöl i hjärtat av Sahel till hyllan i vår butik i Paris är det en av växtvärldens vackraste resor. En organism född i ett vatten där nästan ingenting lever, och som har blivit ett livsmedel som fraktas över hela världen.
Så nästa gång du ser en påse spirulina, tänk på ouaddierna i Kanem. Och på de kvinnor som, långt före laboratorierna, hade förstått att en odrickbar sjö kunde föda en by.